Ååhh, just nu e jag bara så jävla less på min äckliga piss hos bil. Vill ha en ny men bankfittorna ger mej för faaan inget lån!!! Åhh, blir galen! Märkt det att min humör inte är på topp eller? Jag mår illa som ett as och har ont i huvet. Ska väl va så jävla typiskt om jag blir sjuk nu när det är min jobbhelg också. Usch för att va tjej. Jävla mensvärk och skit. Och jag som egentligen inte får mens av mina minipiller. Jävla skit grejjer!

Bilen e jag så jävla less på just nu. Den e ful, repig, skigit och inget funkar som det ska. Larmknappen gav upp i våras eller när det va. Den e repig och bucklig. Och nu har centrallåset sluta funka! Det går bra nu. NOOOT!!! Åhh, kan jag inte bara få köpa en NY bil som inte krånglar och håller på. Och fucking dörrlåset fryser hela tiden så man får stå som nån jävla pundare och elda på nyckeln och låser för att komma in i biljäveln. Åhh, galen jag blir! Sen startar den inte alltid heller och blir sur om den står i 1(!!!!!!) jävla dag! NU ska jag fan sätta mej och ringa till varenda jävla bank och få ett lån. Jävla visstidsanställning. Kan jag inte bara få fast?? Åhh! Usch, fy och blä. Det här kommer bli en dålig dag!

Och sen allt jävla tjafs hemma. Man bråkar om vem som städar, vem som diskar, vem som går ut med hunden, vem som tvättar, vem som lagar mat och vem som betalar vad! Jag orkar inte det! Jag orkar inte städa "hela tiden" efter någon annan. Jag städar och gör fint dagen innan jag ska jobba natt, tisdag alltså för att jag vill komma hem och det ska va fint så man bara kan lata sej. Men när jag kommer hem så brukar det se ut som the fucing bomb har slagit ner och det första man får göra är att börja städa! Jävligt roligt! Mitt liv går ut på att städa, jobba, städa, jobba och städa lite till. Jag vill kunna ta hem mina kompisar utan att nån ska känna sej "utslängd"! Det är tydligen skillnad på mina och dina vänner. Du kan ta hem dina och jag ska baa gilla läget medans jag aldrig får ta hem mina för att du ska va hemma. Ibland får man väl fan kompromissa? Eller? Åk iväg och gör nåt eller sitt faktiskt med och va trevlig. Även om det inte är det roligaste alltid. Mina vänner accepterar att vi är 2 som bor där och gnäller inte för att du är hemma.

Så nu ska ni få höra. Den 1 december flyttar mamma och stefan till ett hus i Hölö och jag och Micke ska prova att va särbos. Vem säger att man måste bo ihop bara för att man e ihop? Det där är nåt dagens puckade ungdommar fått för sej bara. Sån jävla hysteri att man måste bo ihop på en gång och det mesta man bråkar om då är vem som gör vad! Inte kul alls. Så varför kan man inte prova att bo var för sej och se om det hjälper? Och fortsätte man bråka så är det väl itne värt att fortsätta? Nu låter det som jag vill göra slut men jag okar bara inte bråka. Jag älskar Mikael, det gör jag men det bra vi har väger tyvärr inte upp det dåliga just nu. Och jag mår inte bra av det. Man ska städa, tvätta, laga mat och fixa på jobbet och det första man får göra när man kommer hem är samma sak. Man kan aldrig få ligga i soffan en hel dag och någon annan städar. Inte för att någon annan kommer städa min lägenhet om jag bor själv men då slipper jag iaf plocka undan någon annans jävla skit. Och diska efter någon annan, tvätta efter nån annan, klaga och tjafsa. Jag har mitt hem, städar efter mej och betalar MINA saker. Är det ingen som känner igen sej? Eller är jag helt unik i att tänka så här? Blir man inte less att alltid så städa efter någon annan? Jag är ärlig, jag vill ha fina hemma. Både för min skulle och för att när andra kommer hem till mej vill jag inte behöva skämmas. Ibland blir man ju fan mörkrädd när man ser hur folk har det hemma. Hur fan kan man leva i ett hem där det ser ut som skit jämt? Jag syftar itne på nån speciell nu men i allmänhet!? Kolla på Rent Hus, Lyxfällan alla andra "hemma hos" program. Vissa har så jävla äckligt så jag skulle kunna spy på dom. Varför vill man inte ha fint hemma? Varför är man så jävla lat att man inte orkar plocka undan efter sej när man lagat mat eller varför är man så lat att om det är grusigt som fan i hallen att man tar fram dammsugaren? Är det SÅÅÅÅ jobbigt? Eller kanske förväntar man sej att nån annan gör det åt en? Nej, jag tycker att om man ska bo tillsammans så måste man ha samma syn på saker. Man kan inte ta för givet att den andra ska städa. Man måste ta tummen ur arslet och göra nåt själv ibland. Och den ena ska inte behöva fråga den andra om den kan städa. Man ska SE sånt SJÄLV! Och kan man inte det så kanske man ska bo själv ett tag för att se vilket jävla jobb den andra faktiskt gör. Micke tex säger att han dammsuger oftare än mej, men jag kan helt ärligt säga att jag dammsuger i princip varje dag. Iaf 5 dar i veckan. Jag vill kunna gå utan strumpor hemma utan att det fastnar smulor och grus under fötterna. Jag kanske låter jävligt pedantisk men jag vill ju fan ha fint hemma!!!

Är det någon som förstår hur jag känner och kanske är i samma sits? Man gör "altt" känns det som? Medans den andra ligger på soffan och glor på tv.

Nej, nu ska jag sluta klaga men va tvungen att skriva av mej lite. Japp, jag är ett gnällo idag men jag e less just nu. Jag vill bo själv och inte behöva städa efter någon annan. Sen om man säger att om man inte kan bo ihop kan man inte va ihop. Då kanske man ska växa upp lite?

Tack och hej!