Det är frågan! Har så mycket tankar och funderingar i mitt huvud. Som vill ut! Men jag vet inte om jag ska skriva allt här? Skulle vilja få ut allt så man slipper tänka men ändå vill jag inte dela med mej av allt. Vad ska man göra med sitt liv? Ska man bo kvar i Trosa? Jobba kvar på jobbet? Jag trivs där. Eller gör jag verkligen det? Jag vet faktiskt inte. Det kändes bra första dagarna men nu kommer ångesten krypande tillbaka. Den där klumpen i bröstet har varit där hela tiden men minskat för varje dag. Men senaste dagarna har den blivit mer. Känns som nån slagit en så man tappat andan och man inte riktigt får tillbaka den. Svårt att andas. Dessutom har tårarna varit sjukt nära flera dagar. Varför känner jag såhär igen? Varför vill jag bara krypa ner under täcket och gråta för? Varför känns allt jobbigt? Allt har ju "löst" sej. Jag klarade mej förra månaden trots MASSA räkningar, bilen e såld och jag har bytt hus på jobbet. Visst är det jobbigt att börja om igen. Men det har iaf gått hyfsat bra tycker jag. Men jag vet inte.. det känns ändå inte bra. Det känns Tungt, Jobbigt, Tråkigt, Värdelöst, Meningslöst, Hemskt. Usch! Vet inte vad jag ska skriva. Har bara en obehaglig känsla i hela kroppen. Ångest! Gråt! Men återigen så funkar det inte att gråta. Det känns som att om man gråter så försvinner det. Har du nån gång haft den där brännande känslan i bröstet när du e så sjukt ledsen och bara börjat störtgråta. Och då släpper det. Så känns det. Fast hur mycket jag än gråter så försvinner det inte. Det finns kvar. Vad gör man för att få bort det? Vad ska jag göra?

Har problem med sömnen igen också. Vågar inte ta mina sömnpiller för jag blir knäpp av dom. Däckar på en halvtimme, timme efter jag tagit dom men drömmer as konstiga drömmar hela nätterna och vaknar upp panikslagen, svettig och har ingen aning om vart jag är! Panik! Vet inte hur många gånger det hänt men det är sjukt läskigt. kan hända 2-3 ggr på en natt ibland. Ändå vill jag ta som för att kunna somna. Annars ligger jag vaken i flera timmar och kan inte sova. Ibland när jag inte somnat vid 4-5 tiden så skiter jag i det. Jag kliver upp istället. Varför ska jag ligga där och se dum ut om jag ändå inte kan sova. Man får mycket gjort på dagarna då. Men problemet är att natten efter kan jag inte sova igen. Ligger vaken till 4-5 igen och kanske sover nån timme om jag har tur. Och sen sover jag bara tills klockan är 8-9. Kan inte sova längre trots jag försöker somna om.

Känns som jag bara har klagat på allt senaste tiden. Allt är jobbigt och krångligt. Flera har sagt att jag e "gnällig". Kanske jag är men fan jag orkar inte. E så jävla less på allt. Försöker se positivt på saker men det går inte.

Nej, nu ska jag avsluta det här deppiga inlägget och pallra mej i säng. Just nu mår jag dåligt både psykiskt och fysiskt. Har åkt på sån jävla förkyldning. Hostar tills jag nästan spyr, snorar, nyser och har feber. Usch. Men det är bara att stoppa i sej några alvedon och åka till jobbet imorgon. Dessutom mår jag säkert bättre på torsdagen och då är det jävligt onödigt att va hemma imorgon eftersom jag inte får nån lön alls då. Karensdag. det suger.

Är iaf oerhört tacksam för mina underbara vänner som alltid finns där för mej! Och min familj! Vad skulle jag göra utan er? Tack för att ni finns! <3 <3 <3

Slänger upp en gammal bild på mej och Milla <3 på bussen på väg till Nyköping för att gå på fest! Livet va mycket lättare när man va yngre!

God natt!